Ultra intervaller i november

Efter att ha klarat av min första ultra för några månader sedan drabbades jag av motivationsbrist. Det kändes tungt att ta sig ut och springa. Jag är sån som helst ska ha något ordentligt uppsatt mål att träna mot. Helst något högt satt mål med. Det blev lite bättre när jag bestämde mig för nästa säsongs stora målsättningar. Men det saknades ändå något att träna mot just nu. Nästa år känns ännu så långt borta.

Men nu har jag hittat ett intressant projekt den 18 november i år. Det är en utmaning på internet, så det är folk från hela världen som är med på sin hemmaplan. Projektet är Ultra Intervall Challenge.

Under ett dygn (den 18 november) ska man var tredje timme springa en mil. Det kommer resultera i 8 mil under ett dygn. Det blir inte bara ett längdrekord (under ett dygn) för min del, utan kommer dessutom bli en bra test att springa med sömnbrist inför BRR nästa år.

Jag har en bra mil-runda som startar hemifrån, så det får bli åtta varv på den. Den inkluderar några ordentliga backar med, så det kommer bli en hel del höjdmetrar under dygnet med. Men det jobbigaste för min del blir nog att det nog kommer vara rätt kallt och kyligt ute på natten.

Det blir en del fixande med barnen, men har pratat med dom om att jag kommer vara borta lite då och då under natten och så, så det ska nog gå bra.

Dessutom kommer det gå åt en hel del kläder, för jag vill ju inte behöva ge mig ut i kläder som redan är blöta av svett och så.

Det kommer bli ett jobbigt men kul och nyttigt experiment att genomföra.

Inspiration

Som ultra- och traillöpare finns det gott om inspiration på Youtube. Som tur är har det blivit populärt att spela in och bokföra sin löpning på Youtube, så det finns mycket sevärt för en löpare där.

Två av de bättre (i mitt tycke) filmskaparna är The Ginger Runner (Ethan Newberry) och Billy Yang. De kommer ständigt upp med sevärda och inspirationsgivande filmer.

Här är några exempel på bra filmer:

Amongst The Evergreens. En film om Ethans första 100 Miles-lopp. En mycket sevärd film om man vill få en uppfattning om hur det är att springa 100 miles. Man kan tycka att filmen borde avskräcka, men i mitt eget fall får den mig att verkligen se fram emot mitt första försök på 100 miles.

The Squamish 50/50. Ethan bestämmer sig för att springa både 50 miles och 50 km på samma tävling. Loppen går dagarna efter varandra, och ger en ny definition av att genomlida frivilligt lidande. Se den och bli inspirerad.

Wonderland. Ännu en film av Ginger Runner. I den här filmen får vi följa Gary Robbins när han ska slå FKT (Fastest Known Time) runt Mount Rainier. Gary är en topplöpare som visar grym bestämdhet när han ska slå rekordet. Ett måste att se om man gillar trail- och ultralöpning.

 

Gameplan 2018

Nu har jag gjort en planering inför 2018. Jag kommer satsa och lägga upp träningen för tre huvudsakliga tävlingar, sen kommer jag fylla på med några mindre kortare lopp där emellan allt eftersom lusten faller på.

Mina tre huvudmål för 2018 kommer bli:

  • Nora Maraton (17 Mars).
  • Örebro Backyard Ultra (10 Maj).
  • Black River Run (Mitten av Sept).

Nora Maraton. Den enda maratonet här i min hemstad. 4 varv runt Åsbosjön, med några riktigt jobbiga backar under vägen. Jag har tidigare velat springa det här loppet, men har varje gång lyckats bli sjuk precis innan. Förra året fick jag nöja mig med att stå flaggvakt utefter banan, men nästa gång ska jag se till att få springa.

Örebro Backyard Ultra. Distans okänt, men siktar på i alla fall 5 mil. Ett Backyard Ultra går till som så att man har en bana på drygt 6 km. Man har en timme på sig att hinna runt. Klarar man det startar man på nytt när nästa hela timme blir. Sen får man hålla på tills man inte hinner i mål innan nästa start går. Mitt mål är att i alla fall få till 7-8 varv, vilket ger 7-8 timmars löpning.

Black River Run. Har fått flera tips om att det är ett bra lopp. Är inte helt säker på om det blir 50 eller 100 miles, men håller jag mig skadefri och träningen flyter på bra, så vill jag nog satsa på 100 miles (16 mil). Det är en bana på 16 km, som man då får springa 10 varv på.

Just distansen 100 miles är ju den klassiska distansen bland ultralöpare. Och som det ser ut nu, så får jag avsluta nästa års säsong med att springa den distansen. Det är verkligen ett stort livsmål som klaras av då. Så det är väl bara att börja träna långt och att ställa in sig på att springa den distansen. Det blir 24 timmars pannbenslöpning helt enkelt.

 

Jubileumslopp, skador och motivationsbrist

Bara fyra dagar efter Annaloppet var det dags för nästa korta lopp på hemmaplan. Det var 50 års-jubileumet av Karlsängsloppet. Det är ett lopp för eleverna på Noras högstadieskola. I och med att det är 50-årsjubileum i år, så anordnade de ett öppet lopp senare samma dag som eleverna sprang. Drygt 5 km långt, ungefär 50/50 trail och asfalt.

Eftersom det var 28 år sedan (?!?!) jag senast sprang detta loppet (Nu började jag genast känna mig väldigt gammal), så tänkte jag att det kan vara kul att vara med.

Äldsta sonen utmanade mig dessutom om vem av oss som skulle få bästa tiden. De senaste dagarna har jag haft en liten skadekänning i baksida höger lår, men eftersom det är ett så pass kort lopp, så tänkte jag att jag kunde köra på i alla fall. Hade dessutom förhoppning om en ganska bra tid, då det mestadels är svag nerförslöpning på asfalt i stort sett hela andra halvan av loppet.

Eftersom Isak sprang ett par timmar före mig idag fick jag förhandsinformation om att det var väldigt lerigt och blött i skogen (första halvan av loppet), men kände att jag ändå skulle köra med mina Hoka-skor idag pga asfaltslöpningen under den andra hälften av loppet. Detta var ett misstag, då det var väldigt halt och slirigt i skogen. Det kunde ju nästan betraktas som ett swim-run-lopp i skogen.

Tyvärr missbedömde jag tiden helt innan loppet, så det blev jäkt och stress för att hinna till start. Det blev typ 3 minuter uppvärmning innan start. Det ihop med ett ganska högt tempo efter start och alldeles för hala skor i den leriga och hala skogen, gjorde att det mesta bara blev fel.

Hade ingen ork i kroppen alls, och baksida lår började kännas av mer och mer iom att det blev hårt tempo utan någon uppvärmning.

Efter halva loppet hade jag faktiskt funderingar på att bryta. Men eftersom jag aldrig tidigare gjort en DNF (Did Not Finish), så tänkte jag att jag inte skulle göra det idag heller. Jag fick försöka ta mig i mål i alla fall.

Isak vann vår utmaning med drygt 20 sekunder. Grattis Isak. Bra jobbat idag.

Efter målgång fortsatte stressandet. Fick jogga direkt till bilen, byta om lite snabbt på parkeringen, för att hinna åka till ridskolan med Tuva.


Jag har under de senaste veckorna (efter BLU) hade ganska svårt med motivationen. Jag har inte haft något driv för de här kortare loppen jag sprungit.

Tror det beror mycket på att i och med att jag klarade BLU, så klarade jag ett av mina stora livsmål, ”Att springa min första ultra”. Dessutom har det blivit väldigt lite traillöpning för min del efter det loppet. Har sprungit de flesta passen på asfalt.

Jag kommer nu sätta mig ner och fundera ut en plan för nästa års lopp. Ska försöka hitta några riktigt långa och storslagna lopp att sikta på. Det är helt klart långa traillopp som är min sak. Jag är dock osäker på om jag kommer springa BLU igen nästa år, pga att det känns som datumet krockar lite med några andra intressanta lopp som Ultravasan och Black River Run.

Ska även försöka jobba lite på att ta mig ut på sköna löpturer i skogen. Det ger så mycket mer positiv energi än att bara springa asfalt. Det jobbiga är ju bara att det är dags för älgjakten nu på måndag. Men får försöka ha mycket skrikiga färger på mig och hålla mig till de större utmärkta lederna.


Efter att ha studerat kartor på Bergslagsleden och de lokala MTB-lederna runt Nora, tror jag mig ha hittat en riktigt fin trailrunda som nog mäter ganska exakt 8 mil (50 miles) runt Nora. Jag är så sugen på att testa springa den någon gång snart. Men måste bli bra i baksidan av låret först. Dessutom är det nog bäst att vänta tills alla jägarna lugnar ner sig lite skogarna igen. Jag har sprungit eller gått större delen av rundan tidigare, och jag tror den blir riktigt fin. Har även haft funderingar på att någon gång borde man anordna någon sorts lopp på den rundan. Tror den skulle bli ganska uppskattad.

Jag får skriva rapport om den när den är testsprungen.


Jag kommer även göra ett försök att skärpa till mig med kosten snart.

Jag har läst mycket i olika böcker om ultralöpare, att de gått mer och mer åt ett vegetariskt, eller i många fall t.o.m. veganskt håll. Jaghar inga planer på att bli vegan, men åtminstone köra till stor del vegetariskt tror jag på.

Jag skärpte till min kosthållning ordentligt i våras, vilket resulterade att jag från att ha vägt som mest 107 kg, gick ner till 87 kg. (ner 20 kg!!!). Jag har ett mål att ligga på 85 kg när jag springer långt. Efter BLU tappade jag kollen på kosten lite, och just nu äter jag alldeles för mycket skräpmat. Jag får försöka strama åt kosten lite igen. Då kanske motivationen att springa ordentligt automatiskt kommer tillbaka med.

Jag tror absolut att det är lättare att få magen att fungera bra under ett ultralopp, om man har en bra kosthållning.

Under BLU märkte jag att saker som chips, smågodis och cola (som är ganska vanliga energitillskott under många lopp) inte fungerade för min mage. Jag testade lite cola och godis när jag kom till Blankhult (ca 31 km in i loppet), och märkte genast att magen började protestera. Jag vill absolut inte råka ut för ett totalt magras under ett långt lopp. Jag fick hålla mig till att äta mina egna hembakade energibullar och att dricka Tailwind. Fyllde även på med några gels emellanåt. Just Tailwind (som innehåller viktiga salter och mineraler) är väldigt effektivt vid långa pass. Vid långa träningspass har jag nästan klarat mig helt på att enbart dricka Tailwind.

Annaloppet 2017

Idag var det dags för ett av de lite kortare loppen hemma i Nora. Annaloppet, drygt 2 varv på elljusspåret runt Norvalla. Det ska vara 5,2 km, men min klocka som jag inte litar helt fullt ut på visar 4,9 km :-S…

Foto: Hanna Fridhamre

Har inte direkt känt mig i form inför dagens lopp, så hade inga förhoppningar. Tänkte att jag tar det lugnt, och hoppas komma runt på under halvtimmen eller nåt. Är inte så förtjust i de här korta loppen, men springer ändå när det är IFK Nora som anordnar och på hemmaplan dessutom.

Som vanligt drar man iväg alldeles för fort i starten. Efter en kilometer ångrar man sig, och försöker intala sig själv att ta det lite lugnare. Men eftersom banan är hemmabanan, så vill man inte känna sig slagen, utan man försöker fortsätta pinna på så gott det går.

Fick för mig att ta en mugg med vatten vid varvningen. Behövs knappast på så kort race, men fick den geniala idén i alla fall. Lyckades hugga tag i en plastmugg med vatten i farten, och lyckades få i mig ungefär 3 droppar vatten genom näsan (!?)… Efter att ha lyckats hosta ut mig det lilla vattnet ur näsgången, insåg jag att det inte var någon bra idé, och satte fart ut på andra och tredje varvet.

När det var ett halvt varv kvar (drygt 1 km) började jag få håll i sidan (så klart). Den blev bara värre och värre. Men jag vägrade ge mig, utan försökte springa så gott det gick och massera med ena handen i sidan samtidigt.

När jag gått i mål upptäckte jag att jag hade visst lyckats sätta nytt PR för Annaloppet sedan 2 år tillbaka med 1 minut och 9 sekunder (sluttid 26:18, 5:19/km), så det får man väl vara rätt nöjd med. Utan hållet hade jag nog lyckats ännu bättre.

Tryckte i mig bananen och kexchokladen och pratade lite med lite bekanta, sedan hem och hämta barnen. Nu är det 4 dagar till Karlsängsloppet, och 6 dagar till Höstruset.

Det här med Karlsängsloppet, blir ett litet äventyr. Jag kommer ha lite press på mig att springa ganska fort, för att direkt efter målgång hinna åka vidare till Tuvas ridskola, men det tar vi då…