Jubileumslopp, skador och motivationsbrist

Bara fyra dagar efter Annaloppet var det dags för nästa korta lopp på hemmaplan. Det var 50 års-jubileumet av Karlsängsloppet. Det är ett lopp för eleverna på Noras högstadieskola. I och med att det är 50-årsjubileum i år, så anordnade de ett öppet lopp senare samma dag som eleverna sprang. Drygt 5 km långt, ungefär 50/50 trail och asfalt.

Eftersom det var 28 år sedan (?!?!) jag senast sprang detta loppet (Nu började jag genast känna mig väldigt gammal), så tänkte jag att det kan vara kul att vara med.

Äldsta sonen utmanade mig dessutom om vem av oss som skulle få bästa tiden. De senaste dagarna har jag haft en liten skadekänning i baksida höger lår, men eftersom det är ett så pass kort lopp, så tänkte jag att jag kunde köra på i alla fall. Hade dessutom förhoppning om en ganska bra tid, då det mestadels är svag nerförslöpning på asfalt i stort sett hela andra halvan av loppet.

Eftersom Isak sprang ett par timmar före mig idag fick jag förhandsinformation om att det var väldigt lerigt och blött i skogen (första halvan av loppet), men kände att jag ändå skulle köra med mina Hoka-skor idag pga asfaltslöpningen under den andra hälften av loppet. Detta var ett misstag, då det var väldigt halt och slirigt i skogen. Det kunde ju nästan betraktas som ett swim-run-lopp i skogen.

Tyvärr missbedömde jag tiden helt innan loppet, så det blev jäkt och stress för att hinna till start. Det blev typ 3 minuter uppvärmning innan start. Det ihop med ett ganska högt tempo efter start och alldeles för hala skor i den leriga och hala skogen, gjorde att det mesta bara blev fel.

Hade ingen ork i kroppen alls, och baksida lår började kännas av mer och mer iom att det blev hårt tempo utan någon uppvärmning.

Efter halva loppet hade jag faktiskt funderingar på att bryta. Men eftersom jag aldrig tidigare gjort en DNF (Did Not Finish), så tänkte jag att jag inte skulle göra det idag heller. Jag fick försöka ta mig i mål i alla fall.

Isak vann vår utmaning med drygt 20 sekunder. Grattis Isak. Bra jobbat idag.

Efter målgång fortsatte stressandet. Fick jogga direkt till bilen, byta om lite snabbt på parkeringen, för att hinna åka till ridskolan med Tuva.


Jag har under de senaste veckorna (efter BLU) hade ganska svårt med motivationen. Jag har inte haft något driv för de här kortare loppen jag sprungit.

Tror det beror mycket på att i och med att jag klarade BLU, så klarade jag ett av mina stora livsmål, ”Att springa min första ultra”. Dessutom har det blivit väldigt lite traillöpning för min del efter det loppet. Har sprungit de flesta passen på asfalt.

Jag kommer nu sätta mig ner och fundera ut en plan för nästa års lopp. Ska försöka hitta några riktigt långa och storslagna lopp att sikta på. Det är helt klart långa traillopp som är min sak. Jag är dock osäker på om jag kommer springa BLU igen nästa år, pga att det känns som datumet krockar lite med några andra intressanta lopp som Ultravasan och Black River Run.

Ska även försöka jobba lite på att ta mig ut på sköna löpturer i skogen. Det ger så mycket mer positiv energi än att bara springa asfalt. Det jobbiga är ju bara att det är dags för älgjakten nu på måndag. Men får försöka ha mycket skrikiga färger på mig och hålla mig till de större utmärkta lederna.


Efter att ha studerat kartor på Bergslagsleden och de lokala MTB-lederna runt Nora, tror jag mig ha hittat en riktigt fin trailrunda som nog mäter ganska exakt 8 mil (50 miles) runt Nora. Jag är så sugen på att testa springa den någon gång snart. Men måste bli bra i baksidan av låret först. Dessutom är det nog bäst att vänta tills alla jägarna lugnar ner sig lite skogarna igen. Jag har sprungit eller gått större delen av rundan tidigare, och jag tror den blir riktigt fin. Har även haft funderingar på att någon gång borde man anordna någon sorts lopp på den rundan. Tror den skulle bli ganska uppskattad.

Jag får skriva rapport om den när den är testsprungen.


Jag kommer även göra ett försök att skärpa till mig med kosten snart.

Jag har läst mycket i olika böcker om ultralöpare, att de gått mer och mer åt ett vegetariskt, eller i många fall t.o.m. veganskt håll. Jaghar inga planer på att bli vegan, men åtminstone köra till stor del vegetariskt tror jag på.

Jag skärpte till min kosthållning ordentligt i våras, vilket resulterade att jag från att ha vägt som mest 107 kg, gick ner till 87 kg. (ner 20 kg!!!). Jag har ett mål att ligga på 85 kg när jag springer långt. Efter BLU tappade jag kollen på kosten lite, och just nu äter jag alldeles för mycket skräpmat. Jag får försöka strama åt kosten lite igen. Då kanske motivationen att springa ordentligt automatiskt kommer tillbaka med.

Jag tror absolut att det är lättare att få magen att fungera bra under ett ultralopp, om man har en bra kosthållning.

Under BLU märkte jag att saker som chips, smågodis och cola (som är ganska vanliga energitillskott under många lopp) inte fungerade för min mage. Jag testade lite cola och godis när jag kom till Blankhult (ca 31 km in i loppet), och märkte genast att magen började protestera. Jag vill absolut inte råka ut för ett totalt magras under ett långt lopp. Jag fick hålla mig till att äta mina egna hembakade energibullar och att dricka Tailwind. Fyllde även på med några gels emellanåt. Just Tailwind (som innehåller viktiga salter och mineraler) är väldigt effektivt vid långa pass. Vid långa träningspass har jag nästan klarat mig helt på att enbart dricka Tailwind.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *